Lyngsåsa  (F.d. Dalarö Folkhögskola)

Folkhögskolan stora tomt är en
sammanslagning av tre stadsägor. Vid mitten av 1800-talet ägdes
området av änkan efter fiskare
Molin. 1855 köptes stadsäga
Krokroten 146 av musikhandlare Lars Rylander, som troligen var den första sommargästen som köpte ett hus på   Dalarö. 1862 sålde han
vidare till grosshandlare Alm, som köpte till stadsäga 145 innan han sålde tomten till grosshandlare
Thegerström. Familjen Thegerström bodde i en villa , som låg där folkhögskolans huvudbyggnad ligger idag. Den hette Bergshyddan.
Sonen Robert var en av tidens mest uppskattade porträttmålare och god vän med August Strindberg. Det var till honom Strindberg vände sig till när han dyster till mods efter in-fernokrisen, åter ville komma ut till skärgården. De två somrarna 1891-92 tillbringade Strindberg i stugan på Dalaröudd som Thegerström hade ordnat åt honom. Han umgicks flitigt med familjerna i Bergshyddan.   Forts.....

Som vanligt när det gäller Strindberg, satte det sina spår i hans produktion. Familjen Thegerström fick stå modell för karaktärerna i ”Leka med elden”.
Den tredje stadsägan, som idag ingår i folkhögskolans tomt är Krokroten 147A. Det är Baldersvägen 48, det hus där Fia Löfström i Kroken bodde. Det var av henne pigorna på Hemsö lånade en tupp när de var i Dalarö och mötte Carlsson, den nye drängen. Tomten köptes långt senare av Eric Åkerlund.
Vid mitten av 1970-talet hade vi på folkhögskolan några sommarkurser för pensionärer. På en av dem deltog systrarna Conny och Madge. Namnen skvallrar om engelskt påbrå och mycket riktigt. De var döttrar till den svensk-engelske grosshandlaren och finansmannen William Olsson, som snabbt skaffat sig en ansenlig förmögenhet, köpt in Bergshyddan efter Robert Thegerström. William Olsson var en man med mycket gott anseende. Han ivrade för sunda uppfostringsmetoder och startade bl.a. Lundsbergs internatskola. På sommarbilder från Bergshyddan ser man hans stora barnaskara i vad som på den tiden måste ha varit ovanlig frihet. Man leker i trädgården, ror på sjön och badar nakna i havet! Badar förresten. William Olsson hade ett av Dalarös större badhus, som han också upplät åt allmänheten för en billig penning. Till fastigheten hörde tre villor: Bergshyddan, som låg där folkhögskolans huvudbyggnad ligger nu, Vintervillan, Baldervägen 44 och en villa som låg alldeles i nedanför Baldervägen mitt i lindallén ner till folkhögskolan. En tredje dam som deltog i pensionärskursen på 1970-talet och också tillbringat några barndomssomrar på Dalarö, mindes väl tomten med det vita staketet. Man passerade med vördnad. Där bodde den berömde ”miljonären”.!
En annan klart lysande stjärna på den svenska finanshimlen var Eric Åkerlund. När han vid tiden för första världskrigets utbrott sålde papper åt Gransholms bruk vid Växjö fick han ögonen på den danska tidningen ”Julestemning”. Han hade postorderföretaget Åhléns i Insjön som kund och snart hade man skapat Åhlén och Åkerlunds förlag som började med att ge ut ”Julstämning”. Inom kort sysslade man med mycket annat än att ge ut jultidningar. Åkerlund kunde 1915 köpa en villa på Dalarö, Baldersvägen 47. 
Han köpte 1922 William Olssons domäner och villan på Baldersvägen 47 överläts på tidningen ”Husmodern” som hade sina berömda husmorssemestrar där. Åkerlund lät också döpa huset till ”Mors minne”. Bergshyddan döpte han om till ”Lyngsåsa” -ljungåsen– efter en by i Växjötrakten.
Att ”Mors minne” och ”Lyngsåsa” har en gemensam historia kan man bl.a. se på de typiska smidda järnstaketen.
Mot slutet av 1920-talet började en hektisk tid på tomten vid Krokroten. I tre omgångar under åren 1926-38 lät Åkerlund bygga om Bergshyddan. Familjen talar om ”de tre husen”. Samtidigt planerades trädgården om rejält. Den sanka delen norr om Skansberget fylldes upp med jordmassor som transporterades hit med skutor. Nere vid hamnen och stora bryggan mot jungfrufjärden har marknivån höjts med en och en halv meter. Det måste ha gått åt många skutlaster.
Kullen på tomtens östra udde byggdes på och blev platsen för ett ekotempel med granitpelare och koppartak. Idag kan man se det här ekotemplet på Norra kyrkogården, där det fungerar som Eric Åkerlunds mausoleum. Nedfarten till huset flyttades österut. Tidigare gick den där elevhemmet ligger nu. Där anlade man nu en tennisbana och en rosenträdgård. På västra delen av tomten byggdes ett växthus där man bl.a. odlade persikor, vindruvor och nektariner. I trädgården kan man än idag hitta vattenkranar som använts när man bevattnade blomsterprakten. Vattnet kom från en pumpstation i Sandvikssjön, som på den tiden inte stod i förbindelse med saltsjön.
På bilder från 1930-talet ser man villan med sina granitpelare och sina markiser. På de två flaggstängerna vajar den svenska och den österrikiska flaggan. Åkerlund var österrikisk konsul. I hamnen ligger Stella Marina, den vackra motoryachten, som Cege Pettersson ritat åt honom. Hon var från början 18 m lång men byggdes om och förlängdes till 22 m. Med den längden var man tvungen att lägga henne på diagonalen i hamnen. På svaj låg 12 m R-jakten Princess Svanevit. Åkerlund var också ägare till guldpokalvinnaren Bissbi och den snabba motorbåten Sea Song. I folkhögskolans hall kan man se en rad fönstermålningar som föreställer Eric Åkerlunds båtar och hans olika fritidsintressen.
Princess Svanevit och Stella Marina avbildades i intarsior som idag pryder rektorsexpeditionen.
På bilder från husets inre ser man hur Eric Åkerlund omgett sig med konst. På väggarna hänger verk av Albert Engström, Anders Zorn, Carl Larsson och Bruno Liljefors tätt.
Idag finns de finaste intarsiorna av Ewald Dahlskog och Ivar Johansson kvar liksom en kopia av Baur utförd som fresk ovanför den öppna spisen i hallen.
Många är historierna om Eric Åkerlund och hans liv på Dalarö. Den mest kända handlar i mängd olika versioner om flygeln, som Jean Sibelius spelade på och som sen inte fick besudlas av någon annans fingrar varför man slängde den i sjön. Vad skulle man med en flygel till om man inte fick spela på den!
Här en sann historia om Eric Åkerlund: Han var en man som av sina medarbetare krävde samma engagemang i arbetet som han själv hade från förlagsdirektörer till springpojkar. Springpojkar fanns det gott om. Under en längre tid hade Eric Åkerlund observerat en ung man som till synes inte hade särskilt mycket att göra. Han sågs ofta stryka kring i korridorerna. En dag fick Åkerlund nog, gav grabben en utskällning och skickade honom till kamrern för att hämta ut sin sista lön. Då visade det sig att springpojken inte var anställd hos Åhlén och Åkerlund utan regelbundet hade ärende dit för att hämta trycksaker, som han tålmodigt väntat på.
När Eric Åkerlund avlidit 1940 köptes fastigheten av Sture Persson som bodde året runt på Lyngsåsa.
Sture var en aktiv man, som spelat en viktig roll i Dalarös utveckling. Han köpte in mark av Sandemar och bildade Dalarö havsbad AB som exploaterade Schweizerdalen. Sture Persson startade också Dalarö Rederi AB som så småningom blev DB Tankers, ett rederi som specialiserade sig på kemikalietransporter.
Växthuset och delar av trädgården var en uppskattad handelsträdgård. Många är de sommargäster som köpt grönsaker och jordgubbar där. När folkhögskolan gjorde parkeringsplats av jordgubbslandet lär många ha sörjt.
Den 14 september köpte frälsningsarmén Lyngsåsa av dödsboet efter Nils Sture Bertoner Persson. En ny och spännande epok i husets historia tog sin början. Året därpå, på hösten 1958 började den första vinterkursen på Dalarö folkhögskola. I september 1998 firades skolans 40-års jubileum. Mycket har hänt under dessa 40 år men den historien kommer att kunna skrivas på annat håll. Den här krönikan handlar om stadsäga 194 innan folkhögskolans tid.
Ovanstående är hämtat ur Dalarö guiden 1998 och skrivet av Lars Åhsberger.